Digitalisering överbryggar språkbarriärer
Vi möter ibland en oro kring om digifysisk vård exkluderar de grupper som har störst behov av vården, däribland boende i resurssvaga områden. Vi frågade därför Alex Jaranka, läkare och Innovationschef på Capio Närsjukvård, om hur digifysisk vård kan kan fungera som ett hjälpmedel för patienter som inte pratar flytande svenska men också hur digitala kanaler frigör kapacitet för de personer som föredrar andra kontaktvägar till vården.
Du har både i din tidigare roll som Chief Informatics Officer och nu som Innovationschef på Capio Närsjukvård arbetat med digitalisering av Capio primärvård. Vilka fördelar respektive utmaningar ser du vid digitalisering av vården?
Digitalisering ger möjlighet till uppskalning i och med att det är enkelt att breddinföra. När anamnesen görs digitalt blir informationsinhämtningen mer strukturerad. Dessutom ger det utrymme för att involvera både patienten och eventuella anhöriga i hela vårdförloppet. När patienterna söker digitalt, ibland med hjälp av anhöriga, får de göra det de kan bäst själva – det vill säga beskriva vilka besvär de har. På vårdgivarsidan ser vi att medarbetarna får en möjlighet att på ett strukturerat sätt prioritera och utvärdera sina beslut innan de ger återkoppling till patienterna, till skillnad från i den vanliga vården.
De utmaningar som jag ser med digitaliseringen är att det finns en allmän övertro att det ska lösa hela vårdens tillgänglighetsproblematik. Samtidigt har incitamenten att implementera digitala tekniker inte hängt med på regional nivå. Ersättningsmodellerna är inte anpassade till digitala arbetssätt, och då blir det svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Dagens produkter är inte fulländade, och det finns mycket som kommer att behöva utvecklas tillsammans med vårdgivarna, bland annat användarvänlighet och säkerhet.
Det finns en föreställning om att vård i digitala kanaler kan vara exkluderande vad är din syn på det?
Jag skulle säga att det är en fördom. Bara för att vi öppnar en digital dörr innebär inte det att vi ska tvinga in alla patienter genom den. Det handlar om att skapa fler vägar för patienter att nå vården. Kompletterande kommunikationskanaler frigör dessutom tid för oss att ta hand om de patienter som inte kan ta den digitala ingången. Digital vård är inte till för alla men det ger oss bättre förutsättningar att ta hand om de som inte är bekväma med digital teknik och som har störst medicinskt behov.
Hur ser du på att digifysisk vård skulle vara exkluderande för äldre eller för utlandsfödda med språkbegränsningar?
Jag personligen har en stark invändning mot det. En stor andel av vår population är digitalt kunniga, även bland de äldre. Den skara av befolkningen som inte kan svenska har också de digital kunskap, vilket de kan omsätta vid kontakt med sin vårdgivare.
En särskild grupp utrikesfödda analfabeter som har svårt att själva ta kontakt med vården har anhöriga som kan vara till stöd. Som vården traditionellt fungerade hade de anhöriga svårt att ta ledigt från jobbet och hjälpa till under arbetstid, vilket gjorde att patienten hamnade i kläm eftersom de inte kunde förklara sin åkomma varken i telefon eller i mötet. Digitalisering skapar förutsättningar att ta hjälp av anhöriga eftersom när patienten söker vård digitalt kan de via asynkron kommunikation påbörja en kontakt och fylla i sin anamnes när som helst på dygnet.
I områden med stor andel utlandsfödda, har vi sett att den digitala kanalen används flitigt och uppskattas av just den patientgruppen och deras anhöriga. Det slår hål på myten att digitala verktyg är exkluderande. De hamnar närmare vården, inte längre ifrån. Vi måste se över vår stigmatisering och våra förutfattade meningar om vad den digitala vården innebär. Vi har en tendens att bygga upp murar i stället för att våga testa.
Vill du veta mer om hur digitala verktyg kan öka kapaciteten av smittskyddsarbetet med anledning av COVID-19 läs här eller kontakta Hampus Edin, Key Account Manager.
